Judo för alla

De japanska kampsporterna, som i västvärlden är kända under samlingsnamnet budo, är tätt kopplade till bushido, den hederskodex som de japanska samurajerna förväntades leva efter. Budoträning ansågs göra samurajen till en ädlare människa, utan mindervärdeskomplex och med hög moral.

Jujutsuns oklara ursprung

Det är ytterst oklart hur de olika stridskonster som ryms under begreppet budo har utvecklats, och om de är japanska uppfinningar eller om de ursprungligen kommer från Kina, Korea eller rent av från Indien. Klart är i alla fall att en mängd olika tekniker utvecklades för att träna samurajerna i närstrid. Efter den feodala erans slut i Japan fortsatte dessa tekniker att utvecklas, fastän samurajväsendet hade försvunnit. Resultatet blev en modern stridsteknik, som ofta kallas gendai jujutsu.

Jigoro Kano

Vid 1800-talets slut skapade japanen Jigoro Kano den nya kampsporten judo (”den mjuka vägen”) ur de olika jujutsustilar som fanns i Japan. Syftet var att bevara det bästa av jujutsun, då Kano såg en stor risk för att den annars skulle försvinna helt, då den inte var lika förankrad i det moderna samhället som den varit i feodalsamhället, som i stor utsträckning vilade på samurajklassen.

De tekniker som Kano ansåg värda att bevara är främst inriktade på att rikta om motståndarens kraft och rörelseenergi och på detta sätt rubba dennes balans. Efter Kanos död fortsatte hans efterföljare att utveckla judon. Idag är de flesta brottningskast tillåtna inom judon, man behöver alltså hålla sig strikt till de kast och grepp som lärs ut inom judoträningen. Sedan finns det naturligtvis regler att förhålla sig till; vad som helst är inte tillåtet.

Judo spreds över världen efter andra världskriget, och är en olympisk sport sedan 1964. Den variant man tävlar i är den som utvecklades av Kano, och som kallas kodokan judo. I Japan utövas även en annan variant, kosen judo, som är mer inriktad på markkamp och som har andra regler.